Hur har våra politiker tänkt sig att mångkulturen ska fungera? Man låter folk från främmande kulturer bosätta sig i Sverige och leva sina egna liv här. De uppväxande barnen, speciellt pojkarna matas av sina föräldar med värderingar från hemlandets kultur, ofta en starkt patriarkalisk kvinnofientlig kultur. Den lille pojken får från tidiga år lära sig att hans systrar ska lyda honom, när sedan dagis och skolan lär honom de svenska värderingarna så får han veta av sin fader att dessa ska han inte bry sig om då deras kultur och religion är mycket bättre än de ateistiska eller kristna svenskarnas.
Detta är verkligheten i dagens Sverige, unga pojkar från Mellanöstern och Nordafrika uppfostras till patriarkala kontrollfreak. När de sedan möter en svensk flicka eller kvinna så kräver de att hon ska underkasta sig alla hans önskningar. Det blir en kulturkrock som många gånger slutar i en katastrof av våld och övergrepp. Det går inte att programmera om människor därför har resultatet blivit s.k problemområden eller betonggetton i förorten för att tala klarspråk. Allt för länge har det svenska etablissemanget blundat för de problem som finns och närt en naiv förhoppning att det nog ska lösa sig.
Resultatet har blivit generationer av rotlösa ungdomar som bildat kriminella gäng av maffialiknade struktur, av det svenska PK-samhället kallade kriminella nätverk. Det är getton som styrs av invandrarmaffior och inget annat. Enda möjligheten att få bukt med dem är att ta av sig silkesvantarna och ta på hårdhandskarna.Ge dem kännbara straff på flera årtionden oavsett ålder. Straffa föräldrana för att de brustit i sin uppfostran för ingen ska inbilla mig att de fått bära sig åt på detta vis i sina hemländer. Ett sätt vore att dra in medborgarskapet och utvisa hela familjen, detta hot skulle nog få familjerna att ta ett större ansvar. I deras kulturer är hedern viktig så att hänga ut hela familjen och släkten är också ett effektivt sätt att stävja denna utveckling.
Som det nu är så har vi nya skjutningar eller sprängningar varje vecka, ja skjutningarna har eskalerat till den grad att de snart sker dagligen. Denna utveckling kan inte fortsätta. Vi kan inte låta socialdemokrater och miljöpartister styra Sverige längre då de helt tappat greppet om utvecklingen. Det enda de gör är att komma med undanflykter och försöka förringa problemen och ge dem fina namn. Getton blir problemområde och maffia blir kriminella nätverk, precis som om det skulle hjälpa. Det är ynkligt att Sverige har en så handlingsförlamad regering med så inkompetenta statsråd. Omvärlden skrattar åt oss och visar upp Sverige som ett varnade exempel på hur det kan gå om man har för stor invandring och total brist på integration.
Det hade varit bättre med assimilering, de nyanlända skulle tvingats till att assimilera sig i det svenska samhället.Kort och gott bli svenskar. Passar inte det så får de söka sin lycka någon annanstans. Länge nog har man daltat med alla invandrare oavsett om de varit asylsökande flyktingar eller bara ekonomiska lycksökare. Man har från första stund tyckt synd om dem och låtit dem ta på sig offerkoftan. Detta har många av dem utnyttjat stenhårt och mjölkat det svenska samhället på skattemedel. I deras kulturer har man en helt annan syn på staten och statens tjänare. Man har inte den samhällssolidaritet vi har i Sverige. En samhällssolidaritet som krackelerat de sista årtiondena tack vare massinvandringen. Från de styrandes håll vill man inte använda termen massinvandring trots att vi tagit emot långt fler än något annat europeiskt land. Det är dags att stänga gränserna och börja röja upp i den soppa som denna och tidigare regeringar kokat ihop.
När FHM vill utreda dagens narkotikalagstiftningen och det meningsfulla med att behålla kriminaliseringen av eget drogbruk som stjäl stora resurser av polisen i form av att de jagar droganvändare för att frisera statistiken över uppklarade brott så slår socialminister Lena Hallengren bakut och säger att hon inte tänker ändra uppfattning i denna fråga.
När FHM däremot har synpunkter på skyddsutrustning vid äldreboenden och lanserar olika strategier för att bekämpa Covid-19 så har Hallengren ingen uppfattning alls utan följer slaviskt FHM:s direktiv hur dumma de än är.
Inget land har som Sverige så kapitalt misslyckats med att få till stånd en fungerade narkotikapolitik vilket inneburit att vi har Europas högsta narkotika relaterade dödstal. Trots att det gått 50 år sedan doktor Nils Bejerot lanserade sina huvudlösa teorier om epidemisk spridning av narkotikamissbruk och isolering av narkomaner på obebodda öar så följer dagens politiker i stort Bejerots teorier vilket gjort att narkotikapolitiken stått och stampat på samma punkt i 50 år.
Man har fortfarande inte insett att kriminalisering av bruket av droger inte avskräcker ungdomar från att pröva droger. Hela synen på droger och drogbruk har liberaliserats över hela världen och speciellt i USA som genom film och underhållning fått ett stort genomslag. Speciellt cannabis betraktas idag som en drog som likt tobak eller alkohol kan brukas som en form av avslappningsdrog. Cannabisrökning torde vara mindre skadligare än alkoholkonsumtion som varje år kostar sjukvården stora summor.
Det är hög tid att Sveriges politiker kryper upp ur sina hål och anpassar sin narkotikapolitik till den rådande verkligheten. Man kan inte klamra sig fast vid en rigid politik som syftar till ett narkotikafritt samhälle. Alla med förståndet i behåll vet att detta är en utopi, droger är här för att stanna och det är bara att göra det bästa möjliga av situationen. Att kriminalisera unga människor för att de röker en cannabis joint är vansinne och ett slöseri med polisiära resurser. Cannabis bör avkriminaliseras och på sikt legaliseras och säljas på Systembolaget.
Senaste tiden måste det ha gått upp för fler och fler att Sverige är en nation i fritt fall.Vi har en statsminister som knappt klara av att svara på de enklaste frågor, när journalisterna pressar honom låter han som om han hade karbonpapper i käften. Droppen var när han i Agenda påstod att om utanförskapsområdena varit befolkade med etniska svenskar som saknade arbete så skulle dessa också förfalla i gängkriminalitet. Att ha så dålig koll på den svenska nationalkaraktären diskvalificerar honom som statsminister. Att göra kopplingen mellan en hög flyktinginvandring och en ökad grov kriminalitet verkar vara ett oöverstigligt hinder för honom. Han vägrar se elefanten i rummet.
Om landets högsta ledning gör som strutsen sticker huvudet i sanden vid minsta obehag så är vi alla illa ute. Vad hjälper det att den lille dvärgen till justitieminister påstår att ingen har som han höjt straffen och skärpt lagarna på en rad områden om det ändå saknas poliser som kan efterse att dessa lagar efterlevs. Folk skiter i många lagar, som att det är förbjudet att cykla på trottoaren och att sms:a i mobilen när man kör bil. De kriminella invandrargängen skiter i att vapenlagarna skärps, de låter småkillar bära vapnen åt dem istället. De skärpta vapenlagarna drabbar laglydiga skyttar och jägare.
Om inte dessa dumma väljare inser att de nuvarande partierna är en katastrof för Sverige så är landet förlorat. Ingen kommer att vilja investera i Sverige längre på grund av risken att drabbas av utpressning och beskydd av kriminella gäng. Statsmakterna berömmer sig om att staten alltid är starkare än de kriminella gängen, tyvärr tyder utvecklingen på något annat. Många stadsdelar är helt i händerna på gängen, de utnyttjar affärsinnehavare under hot att gömma deras narkotikalager. De utkräver beskyddarpengar av vanligt folk och böter av gängmedlemmar som brutit mot de oskrivna reglerna. De ser mörkt ut för Sverige om vi inte får ett politiskt paradigmskifte vid makten. Vi behöver en hårdför regering som klara av att ta i med hårdhandskarna med den eskalerande kriminaliteten och som inser nyttan av att avkriminalisera drogbruket då det är en sjukdom samt att legalisera cannabis för att på så sätt frigöra resurser att stoppa den hårda vanebildade narkotikan.
Det svenska samhället och våra makthavare berömmer sig om att Sverige är en rättsstat, ett rättssäkert samhälle. Inget kan vara mer missvisande, Sverige är ingen rättsstat rent juridiskt är det ett stort skämt. I Sverige får inte advokaten bedriva en egen undersökning som talar till hans klients fördel, han får inte heller kalla in egna expertvittnen i ett brottmål. I Sverige är en advokat helt utelämnad åt polisens och åklagarens uppgifter och de experter åklagaren åberopar. Många gånger utelämnar åklagaren uppgifter som talar till den anklagades fördel och vidare har polisen dubbla slaskar. Slasken är en del av de uppgifter som samlas in vid polisens förundersökning som inte tas med i åklagarens sakframställan. En advokat kan begära ut slasken för att se om det där finns något som talar till hans klients fördel, detta vet polisen så därför har de dubbla slaskar, en officiell och en hemlig.
Vem som helst som fått den minsta inblick i det svenska rättssystemet inser att det är allt annat än rättssäkert. Bara detta med politiskt tillsatta nämndemän i tingsrätterna, en kvarleva från det gamla bondesamhället. Detta gör att man med fog kan hävda att vi har politiserade tingsrätter. Styrs en kommun av övervägande borgerliga politiker så färgar det av sig i sammansättningen i nämnden. Svenska advokatsamfundet har kritiserat det svenska systemet åtskilliga gånger men ej fått gehör, likaså har Sverige fått kritik från Europadomstolen. Hela vårt juridiska system präglas av maktfullkomliga politiker som har en övertro på vårt rättssystems förträfflighet. Sett ur den anglosaxiska rättspraxisens synvinkel så påminner det svenska rättssystemet mer om det man finner i totalitära stater där domstolsförhandlingen mest är en skådeprocess. I Sverige åligger det åklagaren att inte väcka åtal om han inte är säker på en fällande dom, detta gör att alla brottmål som hamnar i domstol, i princip är avgjorda på förhand då rätten är ganska säker på den åtalades skuld i och med att ett åtal väckts. Advokatens roll är mest att sitta med och ge sken av att den åtalade har en chans och den juridiska expertis han har rätt att kräva. I och med att advokatens roll är starkt begränsad och att han inte kan bedriva en egen parallell undersökning utan helt är utelämnad åt de uppgifter han får från åklagaren är har funktion mest att betrakta som en statist.
Vill man göra en analys av ett samhälles mått på demokrati och öppenhet så ska man studera dess polisväsende och underrättelsetjänst. Har ett samhälle en hemlig politisk polis som kartlägger folks åsikter och ett underrättelseväsende som knappt är känt utanför regeringskretsarna så balanserar det på diktaturens brant.
Sverige skapade vid krigsutbrottet 1939 den Allmänna säkerhetstjänsten som kom att sortera under polisen och försvarsmakten. Allmänna säkerhetstjänsten (1939 - 1945) var inte känd av allmänheten och det saknades demokratisk insyn. Under dessa år skapades ett hemlighetsmakeri och en form av statlig laglöshet då något ordentligt regelverk aldrig upprättades. Under krigsåren skötes den militära underrättelseverksamheten av C-byrån som sorterade under Försvarsstabens underrättelse avdelning.
Den civila övervakningen sköttes av Centralbyrån som avlyssnade telefoner, öppnade brev, pejlade radiosändare samt kontrollerade alla allmänna samfärdsmedel. En särskilt inrättad Spanings byrå som sköttes av statspolisintendent George Thulin höll koll på alla misstänka medborgare med avvikande politiska åsikter. Det praktiska jobbet sköttes av Stockholmspolisens 2:a avdelning, kriminalpolisens 6:e rotel, under kommissarie Martin Lundquist. Kommunister sattes i interneringsläger eller skickades som inkallade till tvångsarbete i Norrland. Det upprättades en rad s.k interneringsläger som i praktiken inte var något annat än koncentrationsläger som stod under överinseende av Tage Erlander som var biträdande socialminister.
Detta hemlighetsmakeri fortsatte sedan under kalla kriget då man inrättade T-kontoret som en ersättning för C-byrån som lades ned. Chef för T-kontoret som stod för Tekniska kontoret var filosofie doktor Tede Palm en anonym tjänsteman som skrivit avhandlingar om bl. a. Germanernas trädkult. De viktigaste verksamheterna var signalspaning genom FRA:s försorg samt Marin byrån som fick information av sjökaptener inom handelsflottan om marina aktiviteter i främmande hamnar. Man hade även folk som regelmässigt höll koll på trafiken genom Öresund. En som kom att bli knuten till T-kontorets verksamhet var en ung löjtnant vid reserven vid namn Olof Palme. Han hamnade i en avdelning som sysslade med militärpolitisk analys. Andra politiska kändisar som var knutna till verksamheten var Gunnar Jarring och Sverker Åström.
Den verkliga katastrofen för svensk underrättelsetjänst kommer i början av 1960-talet då det blir maktskifte på en rad viktiga poster, Sverige får en ny ÖB och Erlander ersätts av Olof Palme. Även inom de högre militära staberna sker en omorganisation. Chefen för en avdelning kallad B-byrån, Birger Elmér en pålitlig påläggskalv inom det socialdemokratiska partiet börjar köra sitt eget race och bryter ut B-byrån ur den övriga organisationen och detta blir embryot till det som kom att kallas IB eller Informations Byrån, av vissa uttytt Information Birger.
Det som var det häpnadsväckande med IB var att man bildade en avdelning kallad IB/03 som hade som uppgift att registrera kommunister. IB hade en lokal ute i Solna som doldes bakom täckföretaget AB Collector och ett annat företag som tjänade som täckmantel var parfymeriföretaget Oriflame som låg i en fastighet på Grevgatan 24 som ägdes av Birger Elmér som också hade sin privata våning i samma hus. Elmér verksamhet kom givetvis i konflikt med SÄPO som polisens gamla Rikspolisstyrelsens säkerhetsavdelning döps om till. Den stora katastrofen kom när Jan Guillou och Peter Bratt avslöjade IB:s olagliga registerverksamhet på 1970-talet. En verksamhet där Hans Holmér och Ebbe Carlsson var inblandad i, det som kallades "Sjukhus skandalen" i Göteborg 1975 där man kartlade kommunister inom sjukvården. IB försvann liksom dess chef och verksamheten döptes om till GBU - Gemensamma byrån för underrättelser.
Genom hela Sveriges historia har man hållit sig med hemliga organisationer som haft som uppgift att registrera medborgares politiska hemvist. Organisationer som stått utanför all demokratisk kontroll och som saknat lagstadgade instruktioner. Under T-kontorets tid så redovisade Tede Palm verksamhetens ekonomiska utlägg till statsminister Erlander varpå man sedan brände upp dem. Något sådant hade exempelvis CIA aldrig kunnat göra. Sverige är så nära en polisstat och diktatur man kan komma.