Nu fattar jag varför gängkriminaliteten i Malmö inte får någon lösning, polisen används till att lösa banala vardagskonflikter.
Då jag i eftermiddags rastade min hund med bollspel fick jag se en äldre dam med en argsint liten hund av terriertyp gå in i det omhängnade området som gränsar till hundrastgården. Påpekas bör att hon vid ett tidigare tillfälle gått in med sin hund kopplad på hundrastgården utan att min hund som var där konfronterade hennes hund då jag har bra pli på min hund. Vidare är det vanligt att boende i området rastar sina småhundar på lekområdet som gränsar till hundrastplatsen.
Nå väl det tog inte lång tid förrän en svart yngre kvinna konfronterade den äldre kvinnan med en massa svammel om att hennes hund inte fick vara där då den kunde tänkas bajsa och kissa där barnen leker. De började tjafsa med varandra men utan att höja rösterna och skrika så jag hörde inte allt vad de sa till varandra. Båda tog fram mobiler och började ringa, den svarta kvinnan satte sig på en bänk hos sina beslöjade vänninor och deras barn medan den äldre kvinnan vankade fram och tillbaka med sin hund pratandes i sin mobil.
Efter en stund gick kvinnan med hunden fram till stängslet som skiljer hundrastgården från lekområdet och frågade om jag skulle vara där länge. Nej, svarade jag, jag kan gå med en gång, då jag varit där en bra stund. Då jag gick såg jag att kvinnan med hunden inte gick in på hundrastplatsen utan gick förbi pratandes i sin mobil. Efter en liten stund kom en polisbil krypande med två poliser i. Jag tänkte för mig själv har nu den galna svarta kvinnan ring polisen? Mycket riktigt polisen stannade och började prata med den svarta kvinna för att sedan köra därifrån sakta och spanades på omgivningen. Jag började gå hemåt i sakta mak för att plötsigt få syn på kvinnan med hunden som korsade min väg. Tro det eller ej, efter en kort stund kom polisbilen krypandes och körde upp vid sidan av henne och stannade henne. Sedan stod poliserna i minst femton minuter och tjafsade med kvinnan med hunden för att sedan gå avsides och konfrontera och sedan köra därifrån. Jag satt på en bänk en bit bort och tog tiden.
Detta är vad Malmöpolisen ägnar sin prioritet åt, banala struntsaker. Nu vet jag inte om den äldre kvinnan sagt något olämpligt angående den andra kvinnas hundfärg och etnicitet, men det tror jag inte då ingen av dem höjde rösten och verkade bli upprörda. Däremot var den svarta kvinnan, som pratade felfri svenska, mycket mästrande i sin ton. Jag vet inte om hon jobbar på förskolan som ligger på området. Oavsett vilket så anser jag att polisen bör prioritera gängkriminaliteten eller åtminstone vardagsbrottsligheten dit hundar på fel plats INTE hör. Detta var ett sådan ärende som redan när det ringdes in till ledningscentralen borde ha sållast bort. Men kanske den svarta kvinnan framhöll sin etnicitet och påstod att den äldre kallat henne för neger (vilket jag inte tror hon gjort) vilket gjorde att ärendet plötsigt fick samma prioritet som en gängskjutning.
Om det är så Malmöpolisens resurser används så förstår jag att inga gärningsmän till alla skjutningar grips. Man väljer att köra på enkla ofarliga ärenden där de inblandade förutsätts vara obeväpnade. Sammanlagt uppehöll sig polisbilen området i en halvtimme, sedan körde de väl upp till polishuset på Proslinsgatan och ägnade resten av dagen åt att skriva rapport på ärendet. Den halvtimme dessa två poliser lade ner på denna banala struntsak kunde de utnyttjat till att visa en halvtimmes polisiär närvaro i något av Malmös gettoliknade problemområden, men det vågar de inte!
Det svenska samhället och våra makthavare berömmer sig om att Sverige är en rättsstat, ett rättssäkert samhälle. Inget kan vara mer missvisande, Sverige är ingen rättsstat rent juridiskt är det ett stort skämt. I Sverige får inte advokaten bedriva en egen undersökning som talar till hans klients fördel, han får inte heller kalla in egna expertvittnen i ett brottmål. I Sverige är en advokat helt utelämnad åt polisens och åklagarens uppgifter och de experter åklagaren åberopar. Många gånger utelämnar åklagaren uppgifter som talar till den anklagades fördel och vidare har polisen dubbla slaskar. Slasken är en del av de uppgifter som samlas in vid polisens förundersökning som inte tas med i åklagarens sakframställan. En advokat kan begära ut slasken för att se om det där finns något som talar till hans klients fördel, detta vet polisen så därför har de dubbla slaskar, en officiell och en hemlig.
Vem som helst som fått den minsta inblick i det svenska rättssystemet inser att det är allt annat än rättssäkert. Bara detta med politiskt tillsatta nämndemän i tingsrätterna, en kvarleva från det gamla bondesamhället. Detta gör att man med fog kan hävda att vi har politiserade tingsrätter. Styrs en kommun av övervägande borgerliga politiker så färgar det av sig i sammansättningen i nämnden. Svenska advokatsamfundet har kritiserat det svenska systemet åtskilliga gånger men ej fått gehör, likaså har Sverige fått kritik från Europadomstolen. Hela vårt juridiska system präglas av maktfullkomliga politiker som har en övertro på vårt rättssystems förträfflighet. Sett ur den anglosaxiska rättspraxisens synvinkel så påminner det svenska rättssystemet mer om det man finner i totalitära stater där domstolsförhandlingen mest är en skådeprocess. I Sverige åligger det åklagaren att inte väcka åtal om han inte är säker på en fällande dom, detta gör att alla brottmål som hamnar i domstol, i princip är avgjorda på förhand då rätten är ganska säker på den åtalades skuld i och med att ett åtal väckts. Advokatens roll är mest att sitta med och ge sken av att den åtalade har en chans och den juridiska expertis han har rätt att kräva. I och med att advokatens roll är starkt begränsad och att han inte kan bedriva en egen parallell undersökning utan helt är utelämnad åt de uppgifter han får från åklagaren är har funktion mest att betrakta som en statist.
SVT 1:s "Tjuv och polis" är nog det dummaste program jag sett på länge. Ett gäng amatörer ska stjäla femtio miljoner ur en värdetransportbil inne i ett hus. Mot sig har detta gäng av riktigat töntiga amatörer ett gäng före detta poliser som ska lösa brottet. I "brottsligan" finns det bara en som verkar ha lite kunskap om hur polisen jobbar, han har väl kollat in CSI serier. Bara det att de smyger fram på ett supermisstänkt sätt när de ska in i huset, istället för att klä ut sig till arbetare och helt fräckt gå in i huset som de var på väg till ett jobb. Tjuvarna får ju inte lov att agera på ett logiskt sätt som att bränna upp hus och bilar för att förstöra eventuella spår. Hänsynslöshet är nummer ett om man ska lyckas.
Programmet borde heta "De mest korkade rånare ni sett på TV". Det verkliga nerköpet kommer väl när polisen ska börja förhöra eventuella misstänkta. Folk som inte vet hur polisen manipulerar och ljuger har inte en chans.
De borde ha anlitat Elake Karsten som hade fått plocka ihop ett gäng bland sina gamla polare.
Så typiskt svenskt TV-program. Polisen vinner - hurra!
Sverige är inte längre en rättsstat med fria oberoende domstolar, detta borde ha gått upp för gemene man efter domen mot "kulturprofilen" Jean-Claude Arnault. I inget annat fall hade någon blivit dömd för ett brott som ligger sju år tillbaka i tiden och vars enda bevisning är en muntlig redogörelse byggd på sju år gamla minnen av målägaren. Hela rättsprocessen mot Arnault är uppbyggt kring medias och kulturelitens "Metoo" hysteri, hade måläganden under normala förhållanden kommit till polisen och anklagat Arnault för att för sju år sedan våldtagit henne hade man avvisat det hela med motiveringen varför gjorde du inte denna anmälan för sju år sedan? Din redogörelse idag bygger på att det som kanske var frivillig sex för sju år sedan färgats av den bild du byggt upp under sju år.
Både tingsrätt och hovrätt dömde Arnault på helt osannolika skäl, man lät en skock hysteriska fruntimmer snacka ihop sig och utsåg Arnault till den svenska symbolen och kollektiva syndabocken för "Metoo" drevet. Arnault fick samma straff som man får för grovt rån för ett brott där det bara stod ord mot ord. Hade någon anklagats för grovt rån sju år efter den påstådda händelsen och all bevisning bestod av ett vittnes påstående att någon begått ett grovt rån för sju år sedan så hade åklagaren lagt ner fallet omgående. Men i fallet Arnault fanns det politiska undertoner som rättssystemet föll till föga för. Det är som om rätten tillmäter media rätten att döma, att folk döms för en gärning för att pressen tror att någon är skyldig.
När en nation fallit så lågt som Sverige och låter ett drev med feminister ange tonen i rättssynen så är man inte långt från total anarki. Detta vägrar media och politiker att inse för de vill vara de feministiska krafterna till lags, de vill inte stöta sig med halva väljarkåren. Prövas inte fallet Arnault i Högsta Domstolen och karln frikänns så är rättsskandalen ett faktum och den påstådda rättssäkerheten ett stort skämt.
Jag finner det upprörande att Leif GW Persson tar sin gode vän den inkompetente eller korrupte kommissarien i försvar. I TV4:s "Kalla fakta" visade man ett inslag om vittnesskydd där en man som bevittnat ett mord i ett garage i Hallonberget senare mördas av gärningsmannen och hans polare. Vittnet hade tidigare kontaktat GW:s gode vän kommissarien och gett honom en beskrivning av gärningsmannen plus en tomhylsa han hittat i garaget. Kommissarien delgav inte denna information till de poliser som skötte utredningen av garagemordet. När han sedan lång om länge delgav dem informationen efter det att vittnet mördats påstår han att vittnet var föga trovärdigt och gav ett förvirrat intryck, kanske narkotikapåverkad. Ändå hade kommissarien kontakt med vittnet elva gånger!
När sedan GW uppträder i TV4:s "Brottsjournalen" så tar man upp detta fall och GW medger då att han mycket väl känner denne kommissarie som ha säger är en alldeles utomordentlig polis. Han tar honom vidare i försvar och påstår att han rör sig i en gråzon i kriminella kretsar med informatörer, detta kan ha påverkat hans beslut att inte omedelbart vidarebefordra den information han satt på. Det kanske istället är så att den gode kommissarien är avlönad av buset och därför höll inte på viktig information och bevismaterial? Leif GW Persson sjönk som en sten i mina ögon när jag såg detta inslag, sitta och försvara en inkompetent snutdjävel. GW kanske börjar bli gaggig och har kanske fått några små stroke precis som sin romanfigur Lars Martin Johansson?
Hade jag varit som GW hade jag inte uppträtt i "Brottsjournalen" om jag visste att detta fall skulle tas upp och hävdat att jäv förelåg i och med att han kände denne urusle kommissarie. Men att inför TV-kamerorna sitta och försvara ett rent tjänstefel är väl magstarkt. Givetvis blev kommissarien granskad av internutredningen som skickade det vidare till en åklagare som så klart lade ner fallet. Vad annat vi är ju i Sverige.