Elake-Karsten

I förra veckan meddelade president Trump att USA avsåg att säga upp INF-avtalet från 1987, Putin svarade omgående att Ryssland skulle återuppta utvecklandet av taktiska kärnvapen. INF-avtalet slöts mellan president Reagan och Gorbatjov den 8 december 1987 och markerade därmed slutet på kalla kriget. En av anledningarna att väst var så angelägna att få till stånd ett avtal om begränsning var de nya vapen som Sovjet utvecklat under senare hälften av 1970-talet. Det rörde sig om vapensystemet  RSD-10 Pioner i väst känd som SS-20 Saber, en rörlig och svår upptäckt medeldistansrobot med tre oberoende stridsspetsar på vardera 150 kt. Robotarna hade en maximal räckvidd på 5000 kilometer som gav möjlighet att nå mål i Västeuropa från avskjutningsplatser i Sovjetunionen men var samtidigt under gränsen på 5500 kilometers räckvidd för att omfattas av begränsningarna i SALT II-avtalet. 

Under de år som gått sedan avtalet slöts har både Ryssland och USA moderniserat sina termonukleära kärnvapen och gjort dem mindre och effektivare. Samtidigt har nya vapenbärare som kryssningsmissiler utvecklats och blivit både smartare och effektivare. I princip kommer det skrotade INF-avtalet innebära att tröskeln för ett kärnvapenkrig sänkts. Man kan nu inleda ett krig med små taktiska kärnvapen som är förhållandevis rena, de har stor förstörelseförmåga men liten radioaktiv strålning. Trumps svammel om att Ryssland redan brutit avtalet och i hemlighet utvecklat vapen som omfattades av INF-avtalet är bara taktik. USA har själva moderniserat och vidareutvecklat vapensystem som omfattades av avtalet. 

Det var under Reagans och Gorbatjovs möte i Reykjavik på Island som man började prata om begränsning av de vapen som främst hotade mål i Europa. Det var även vid detta möte man kom överens om att Tyskland skulle återförenas och USA lovade Sovjet att Nato inte skulle expandera österut om öststaterna blev fria. Detta löfte bröt president Clinton då han 1999 godtog Tjeckien, Polen och Ungern som Natomedlemmar samt 2004 de baltiska staterna. Detta har naturligtvis påverkat Ryssland syn på väst och USA och man har vidtagit de mått och steg man ansett nödvändiga. Under Putins styre har den ryska krigsmakten moderniserats och Ryssland förfogar idag över ett flygvapen som är fullt i klass med USA:s. Vidare har man utvecklat en rad kortdistansmissiler med ökad kapacitet, bland annat det nya landbaserade robotsystemet Iskander som blev operativt i Kaliningrad i februari 2018. Iskander har kapacitet både för kryssningsrobotar (Iskander-K) och ballistiska robotar (Iskander-M). Kaliningrad området är idag Rysslands största militärbas.

I och med att både USA och Ryssland sagt upp INF-avtalet så har vår värld blivit en betydligt farligare plats att leva på i och med att tröskeln för att starta ett kärnvapenkrig sänkts. Faran är att man sätter in dessa nya minikärnvapen i någon lokal konflikt och att det sedan eskalerar till en storskalig konflikt där de strategiska kärnvapnen sätts in. Vi här i Sverige lever farligt i och med närheten till Kaliningrad som kommer att vara ett av USA:s huvudmål i en konflikt. Det radioaktiva nedfallet efter ett storskaligt angrepp på Kaliningrad området kan mycket väl drabba Sydsverige. Jag litar nog mer på att Putin håller sitt finger i styr än jag litar på att Trump gör det. Trump har kommit med en rad märkliga uttalanden i samband med kärnvapen som minst sagt är skrämmande.

Vid Sovjetunionens sammanbrott miste landet många av de republiker som ingick i unionen, de viktigaste av dessa var Baltikum och Ukraina som historiskt har betraktas som ryskt intresseområde. Under 1500- och 1600-talet stod Baltikum under polsk och tysk överhöghet, under 1700-talet kom de under det Ryska kejsardömets kontroll och blev först efter första världskriget fria oberoende nationer. Efter andra världskriget kom de åter under Rysslands överhöghet då som republiker i Sovjetunionen allt som ett resultat av den uppdelning av Europa som Stalin och Churchill kom överens om vid mötet i Moskva 1944.  

Ukraina var från 488 - 800 e.Kr en del av kazarernas rike, under 1300-talet stod området under det polsk-litauiska samväldets kontroll och kom sedan under rysk kontroll efter ett uppror i Polen i mitten av 1600-talet. Vid den ryska revolutionen 1917 kom Ukraina att ingå som en delrepublik i Sovjetunionen. På 1950-talet tyckte dåvarande ordföranden för Högsta Sovjet, Nikita Chrusjtjov som själv var ukrainare att ryska Krim skulle tillhöra Ukraina. Så historiskt sett har Ukraina varit en del av Ryssland sedan 1600-talet. 

Ur geopolitisk synvinkel anser Ryssland att både Baltikum och Ukraina är en del av den ryska intressesfären och att avträda dessa områden till väst ser Ryssland som ett svek och en dolkstöt i ryggen av väst och främst USA. Inte minst för att både Baltikum och Ukraina har rysktalande befolkning. Detta kommer Moskva att utnyttja när tillfälle ges. Redan idag har Moskva lagt de östra delarna av Ukraina samt Krim under sin kontroll då man anser sig skyldig att skydda den ryska befolkningen där. På samma sätt kommer man att ta den ryska befolkningen i Baltikum som en förevändning att annektera ett eller alla tre av de baltiska länderna. 

Skulle USA få för sig att intervenera i Nordkorea skulle Putin inte tveka ett ögonblick att ta tillfället i akt och annektera Baltikum. Detta utan att Nato skulle röra ett finger, de skulle strunta i artikel 5 i fördraget. Varken Tyskland eller Frankrike skulle riskera en väpnad konflikt med Ryssland för de baltiska staterna skull. England skulle gruffa rent diplomatiskt men knappast skicka några kärnvapen mot Ryssland. Vi i väst måste förstå hur Putin och ryssarna ser på sig själva och omvärlden. Ryssland har alltid fått göra stora uppoffringar inte minst under andra världskriget. De såg de delar av Europa som kom under Sovjetisk överhöghet som ett rättmätigt pris för de uppoffringar de gjort. Att avträda Polen, Tjeckien, Slovakien, Rumänien och Bulgarien till EU och Nato kan ryssarna med vissa reservationer göra, men Ukraina och Baltikum som gränsar direkt till Ryssland är något man inte kommer att göra i längden. 

I Putins planer för framtiden ingår att åter annektera både Ukraina och Baltikum och göra dem till delar av Ryssland. Baltikum har inget av intresse för väst mer än de rent principiella skälen, de tillhör Nato. Skulle Putin starta någon form av inre spänningar i ett eller alla av de baltiska länderna där landets polis agerar mot den ryska befolkningen tar Putin detta som en förevändning för att gå in militärt. Nato skulle givetvis protestera och hota men knappast riskera ett fullskaligt krig med kärnvapenmakten Ryssland. Man skulle helt krasst överge de baltiska länderna och låta Moskva få dem. De baltiska länderna skulle motstå ett ryskt angrepp i max 24 timmar då Ryssland har det totala luftherraväldet. 

Rent strategiskt är det bara Frankrike och England av Nato-nationerna i Europa som har kärnvapen, samt eventuella amerikanska kärnvapen i Tyskland som står under Pentagons kontroll. Att försöka hindra Ryssland med konventionell krigföring från att annektera Baltikum är ett hopplöst projekt, man kommer aldrig att hinna föra in tillräckligt mycket trupp och materiell innan Ryssland ockuperat och fått full kontroll över Baltikum då länderna har gräns mot Ryssland. Ett kärnvapenangrepp från Natos sida mot Ryssland kommer att bemötas med kärnvapenrobotar mot London, Paris, Berlin, Rom, och så vidare. Detta är något EU-staterna inte riskerar för de tre baltiska staternas frihet. Korten är således på Putins sida, visst man kommer att införa sanktioner mot Ryssland men dessa kommer med tiden att upphöra.

Vi måste lära oss leva med Ryssland och börja förstå hur ryssarna tänker. Det går inte att klampa in på Ryssland bakgård och tro att de bara finner sig i det. Vid mötet i Reykjavik mellan Reagan och Gorbatjov lovade väst att inte flytta fram sina positioner om Sovjet gick med på att Tyskland återförenades. Så fort Sovjet kollapsat och Bill Clinton blivit president bröt man detta muntliga löfte och lät både Polen och de Baltiska staterna komma med i Nato. Det var först när Ukrainas Nato-medlemskap kom på tal som Ryssland satte ner foten. EU och väst måste förstå att man kan inte underskatta Rysslands förmåga, speciellt inte dess uppoffringsförmåga. I ett eventuellt kärnvapenkrig med Ryssland skulle Europa dra det kortaste strået, det är bara att titta på kartan. 

När jag läser om incidenten med de ryska och svenska signalspaningsplanen undrar jag om de tar oss läsare för att vara totala idioter. Sverige har en lång historia av att gå de västliga underrättelsetjänsternas ärenden, den 1952 nedskjutna DC-3:an var utrustad med amerikansk signalspaningsutrustning som lånats ut av det brittiska CGHQ. Målet var att provocera ryskt jaktflyg att låsa sin nya radar på DC-3:an för att på det viset skanna in vilken frekvens den arbetade på. Resultatet blev att en sovjetisk MiG-15 sköt ner DC-3:an nordöst om Gotland, sedan sköt de ner en PBY Catalina flygbåt som spanade efter vraket och eventuella överlevande, detta för att markera för svenskarna att Sovjet visste vad vi sysslade med och att vi gick de angloamerikanska underrättelsetjänsternas ärenden. Länge förnekade det svenska försvaret att DC-3:an överhuvudtaget sysslade med något som stod i strid med den påstådda svenska neutraliteten.

De två ombyggda Gulfstream G4 S med beteckningen S 102B "Korpen"  döpta till Hugin och Munin, bulan under buken innehåller signalspaningsutrustning liksom de små svarta antennerna som kan skymtas undertill på det övre flygplanet.

När det gäller den nyligen skedda incidenten utanför Karlshamn där svenskt jaktflyg gick upp för att avisa en rysk IL-20 "Coot" som åtföljdes av två SU-27 "Flanker" så var detta bara ett svar på att en av de svenska Gulfstream G4 S signalspaningsplan varit och nosat på ryskt luftrum utan att ha transpondern påslagen. Om denna incident säger försvaret: "Vi vill inte gå in på tekniska detaljer om specifika flygningar, men generellt sett kan man säga att om vi inte använder alla tillgängliga system under en flygning så finns det goda skäl för det. I sådana fall vidtar vi alltid andra säkerhetsåtgärder."

Vilket kvalificerat skitsnack, den ombyggda Gulfstream G4 S med beteckningen S 102B "Korpen" som svenskarna flög med längst den ryska territorialgränsen signalspanade förmodligen mot Kaliningrad basen eller mot baser runt Sankt Petersburg åt FRA som vidarebefordrar informationen till GCHQ och NSA. Att man flög utan transpondern på var för att den ryska radarn inte skulle kunna identifiera planet med mindre än att man gick upp med jaktflyg och visuellt identifierade den, vilket man också gjorde. Det man sysslar med på sådana här uppdrag är att uppfånga olika elektromagnetiska signaler och radiotrafik som kan avslöja detaljer kring det ryska försvaret. Kaliningrad oblast är ett av de mest militariserade områdena i Ryska federationen och den ryska armén är en stor arbetsgivare. Området är bland annat högkvarter för den baltiska flottan och för flygbaserna i Kaliningrad Tjkalovsk, Tjernjachovsk och Donskoje.

Ryssland har alla skäl att hålla ögonen på det "neutrala" Sverige som sedan 1945 varit en lakej åt det angloamerikanska militärindustriella konsortium som gör allt för att globalisera världen och skaffa sig kontroll över den. 

Amanda Lind från Miljöpartiet får väl närmast betraktas som ett stort skämt i Löfvens ministerlista. Istället för kulturminister borde hon bli minister för ett nyinrättat skämtministerium. Hon ser ut som ett stort skämt med sin minst sagt trassliga frisyr. Någon riktig rastafari är hon definitivt inte, då hon bara påstår sig ha testat cannabis en riktig rasta röker på dygnet runt. Feg som hon är säger hon sig stå bakom MP:s narkotikapolitik vilket inte innefattar någon legalisering av cannabis. Det lär nog dröja tills det är två torsdagar i samma vecka innan Sverige får någon legaliseringsförespråkare i riksdagen. 

Det bli kul i framtiden när man legaliserat cannabis i Danmark och de dumma svenska myndigheterna får stå vid Lernacken och ta urinprov på alla som verkar ha rökt på i Köpenhamn. För att återgå till ministrarna så har vi myglaren Ygeman tillbaka som digitaliseringsminister (vad nu det kan innebära?). De kanske ska digitalisera valprocessen så det blir ännu lättare att manipulera valresultatet? Frågan är hur länge Sverige håller samman som nation, innan de etniska motsättningarna blir av den digniteten att landet hotar att braka samman. Med den nuvarande regeringen och de löften den gett till C och L om lättnader i anhöriginvandringen kan vi förvänta oss ytterligare horder av obildade analfabeter som ligger samhället till last.

Det enda man kan hoppas på är att Sverige sinom tid blir ockuperat av ryssarna, viket inte alls är någon omöjlighet med tanke på hur det börjar se ut i landet. Vi har i det närmaste inget försvar som är värt namnet, man kanske kan hålla stånd kring Stockholm så länge att regeringen hinner fly till Bryssel eller vart fan de nu tänker dra? Sedan är det ryssen som bestämmer. Skulle Putin kasta ut alla djävla araber och andra muslimer så har han vunnit de flesta svenskars hjärta, så sedan lär det inte behövas mer än en och annan rysk administratör för att sköta det här landet. Journalisterna och det andra PK-packet kan ryssarna skjuta eller skicka till Sibirien.

Så var det 2019 det år då filmen "Blade Runner" från 1982 var tänkt att utspela sig. Än har vi varken flygande bilar, baser på andra planeter eller replikanter. Vad kan vi förvänta oss av år 2019 då? Kanske blir det de året då Folkrepubliken Kina införlivar ön Formosa eller nationen Taiwan med moderlandet? Ska man tro Kinas premiärminister Xi Jinping så är en konflikt i denna fråga under uppsegling, något jag spått och varnat för länge. Ett försök från Kina att med militära medel införliva Taiwan med Folkrepubliken kommer inte att ses med blida ögon av omvärlden, speciellt Japan kommer att känna en viss otrygghet och kräva ett amerikanskt ingripande. Frågan är om USA kommer att riskera ett storkrig för Taiwans skull. Kina har på senare år avancerat till en militärt stormakt fullt i klass med Ryssland eller USA. 

Vidare kan Ryssland mycket väl utöka sina aktiviteter i Ukraina speciellt nu när president Trump aviserar att USA inte längre tänker agera världspolis. USA har hotat att dra ner på sina ekonomiska åtaganden i NATO och vill att resterande medlemmar själv står för notan. Att gå med i NATO under dessa premisser vore idioti av Sverige, men det är ju beroende på om eller vad för sorts regering vi får eller om det blir ett extraval under 2019. Detta skulle vara unikt då extraval är sällsynta, vill minas att det senaste var 1954. Den cirkus som uppstått kring regeringsbildningen är smått patetisk då det verkar som den viktigaste frågan är att hålla SD utanför allt politiskt inflytande trots att 1,1 miljoner väljare röstade på dem. 

I övrigt kommer väl 2019 för Sveriges del bli som vanligt, fler flyktingar som kommer hit som anhöriginvandrare till dessa horder av afghanska hazarer man släppt in trots att de saknar flyktingstatus. Kriminaliteten kommer väl att slå nya rekord i dödsskjutningar och handgranatssprängningar? Det enda som skulle kunna stoppa detta är att det verkligen blir ett extraval och att en förkrossande andel väljare lägger sin röst på SD i det valet. Detta borde sända en signal till de kvarvarande partierna, för man får ju hoppas att MP och L åker ut ur riksdagen. 

Det är egentligen otroligt att Sverige har lyckats komma så fullständig ur kurs rent politiskt, galenskaper som feminism, genustrams och politisk korrekthet har nått en löjeväckande nivå och det verkar som folk inte märker det. Är svenskarna världens dummaste folk?