EU-valet var ju en framgång för de högernationella eller de populistiska krafterna som stollen Löfven kalla dem utan att förstå att populism betyder folklig. Det är bara i Sverige som ordet populist har fått en negativ betydelse, i andra länder är det ett värdeneutralt ord. Lingvistiskt har Sverige blivit ett sjukt land där man likt Kafka eller Orwell använder språket för att förvrida sinnet på medborgarna. "Getton" blir utsatta områden, "zigenska tiggare" blir utsatta EU-medborgare, "ekonomiska migranter" blir krigsflyktingar och "parasiter" blir nyanlända.
Enda hoppet för Sverige och Europa är att de högernationella och folkliga krafterna växer sig ännu större och sopar mattan med sådana som Macron. I Ungern fick Viktor Orban och hans Fidesz 52 procent av rösterna vilket inger hopp. Att de gröna gick framåt visar bara på den polarisation som håller på att växa fram genom att man utnyttja klimathotet som politisk kraft. Här i Sverige går media så långt så de utropar Klimat-Greta som den som fick de gröna att gå framåt i EU-valet.
Enligt Text-TV hade ett omfattande valfusk pågått som främst drabbat SD och AfS i form av borttagna valsedlar. Sedan kan man ju fråga sig hur många valsedlar från SD och AfS som blivit ogiltigförklarade vid sammanräkningen? Sverige är så långt från en demokrati som man bara kan komma, men detta inser inte folket då de är bortkollrade av media.
Vid Sovjetunionens sammanbrott miste landet många av de republiker som ingick i unionen, de viktigaste av dessa var Baltikum och Ukraina som historiskt har betraktas som ryskt intresseområde. Under 1500- och 1600-talet stod Baltikum under polsk och tysk överhöghet, under 1700-talet kom de under det Ryska kejsardömets kontroll och blev först efter första världskriget fria oberoende nationer. Efter andra världskriget kom de åter under Rysslands överhöghet då som republiker i Sovjetunionen allt som ett resultat av den uppdelning av Europa som Stalin och Churchill kom överens om vid mötet i Moskva 1944.
Ukraina var från 488 - 800 e.Kr en del av kazarernas rike, under 1300-talet stod området under det polsk-litauiska samväldets kontroll och kom sedan under rysk kontroll efter ett uppror i Polen i mitten av 1600-talet. Vid den ryska revolutionen 1917 kom Ukraina att ingå som en delrepublik i Sovjetunionen. På 1950-talet tyckte dåvarande ordföranden för Högsta Sovjet, Nikita Chrusjtjov som själv var ukrainare att ryska Krim skulle tillhöra Ukraina. Så historiskt sett har Ukraina varit en del av Ryssland sedan 1600-talet.
Ur geopolitisk synvinkel anser Ryssland att både Baltikum och Ukraina är en del av den ryska intressesfären och att avträda dessa områden till väst ser Ryssland som ett svek och en dolkstöt i ryggen av väst och främst USA. Inte minst för att både Baltikum och Ukraina har rysktalande befolkning. Detta kommer Moskva att utnyttja när tillfälle ges. Redan idag har Moskva lagt de östra delarna av Ukraina samt Krim under sin kontroll då man anser sig skyldig att skydda den ryska befolkningen där. På samma sätt kommer man att ta den ryska befolkningen i Baltikum som en förevändning att annektera ett eller alla tre av de baltiska länderna.
Skulle USA få för sig att intervenera i Nordkorea skulle Putin inte tveka ett ögonblick att ta tillfället i akt och annektera Baltikum. Detta utan att Nato skulle röra ett finger, de skulle strunta i artikel 5 i fördraget. Varken Tyskland eller Frankrike skulle riskera en väpnad konflikt med Ryssland för de baltiska staterna skull. England skulle gruffa rent diplomatiskt men knappast skicka några kärnvapen mot Ryssland. Vi i väst måste förstå hur Putin och ryssarna ser på sig själva och omvärlden. Ryssland har alltid fått göra stora uppoffringar inte minst under andra världskriget. De såg de delar av Europa som kom under Sovjetisk överhöghet som ett rättmätigt pris för de uppoffringar de gjort. Att avträda Polen, Tjeckien, Slovakien, Rumänien och Bulgarien till EU och Nato kan ryssarna med vissa reservationer göra, men Ukraina och Baltikum som gränsar direkt till Ryssland är något man inte kommer att göra i längden.
I Putins planer för framtiden ingår att åter annektera både Ukraina och Baltikum och göra dem till delar av Ryssland. Baltikum har inget av intresse för väst mer än de rent principiella skälen, de tillhör Nato. Skulle Putin starta någon form av inre spänningar i ett eller alla av de baltiska länderna där landets polis agerar mot den ryska befolkningen tar Putin detta som en förevändning för att gå in militärt. Nato skulle givetvis protestera och hota men knappast riskera ett fullskaligt krig med kärnvapenmakten Ryssland. Man skulle helt krasst överge de baltiska länderna och låta Moskva få dem. De baltiska länderna skulle motstå ett ryskt angrepp i max 24 timmar då Ryssland har det totala luftherraväldet.
Rent strategiskt är det bara Frankrike och England av Nato-nationerna i Europa som har kärnvapen, samt eventuella amerikanska kärnvapen i Tyskland som står under Pentagons kontroll. Att försöka hindra Ryssland med konventionell krigföring från att annektera Baltikum är ett hopplöst projekt, man kommer aldrig att hinna föra in tillräckligt mycket trupp och materiell innan Ryssland ockuperat och fått full kontroll över Baltikum då länderna har gräns mot Ryssland. Ett kärnvapenangrepp från Natos sida mot Ryssland kommer att bemötas med kärnvapenrobotar mot London, Paris, Berlin, Rom, och så vidare. Detta är något EU-staterna inte riskerar för de tre baltiska staternas frihet. Korten är således på Putins sida, visst man kommer att införa sanktioner mot Ryssland men dessa kommer med tiden att upphöra.
Vi måste lära oss leva med Ryssland och börja förstå hur ryssarna tänker. Det går inte att klampa in på Ryssland bakgård och tro att de bara finner sig i det. Vid mötet i Reykjavik mellan Reagan och Gorbatjov lovade väst att inte flytta fram sina positioner om Sovjet gick med på att Tyskland återförenades. Så fort Sovjet kollapsat och Bill Clinton blivit president bröt man detta muntliga löfte och lät både Polen och de Baltiska staterna komma med i Nato. Det var först när Ukrainas Nato-medlemskap kom på tal som Ryssland satte ner foten. EU och väst måste förstå att man kan inte underskatta Rysslands förmåga, speciellt inte dess uppoffringsförmåga. I ett eventuellt kärnvapenkrig med Ryssland skulle Europa dra det kortaste strået, det är bara att titta på kartan.
I Israel finns ett sionistisk parti vid namn "Judiskt hem", partiet har lagstiftningsvägen kämpat för att Israel ska vara det judiska folkets exklusiva nationalstat. Jag förslår därför bildandet av ett liknade svenskt parti, "Svenskt hem" som ska verka för att Sverige ska betraktas som svenskarnas exklusiva nationalstat där den svenska särarten och kulturen sätts före all annan kultur. Invandringen ska starkt begränsas och återvandring beivras, detta sker genom att all form av särbehandling av nyanlända och tidigare anlända upphör.
Alla invandrare ska bli varse att svenskarna är herrar i sitt eget hus och att tar man inte seden dit man kommer så är man inte önskvärd i Sverige. Svenskt hem ska verka för att Sverige ska lämna både FN och EU då all överstatlighet och globalisering ska bekämpas. Politiskt ska partiet verka för en konservativ socialdemokratisk samhällsmodell med blandekonomi. All för samhället vital verksamhet övergår i statlig ägo liksom all bankverksamhet, endast staten kan utfärda lån och därmed skapa valuta. Järnvägen, posten, televerket, energiverken, utbildningen m.m övergår i statlig regi. Bostadsmarknaden regleras med hyrestak, där man strävar efter att sänka huspriser och hyror. Restaurering av befintlig bebyggelse ska prioriteras framför nybyggnation.
All mark och allt under marken i form av mineraler tillhör markägaren eller staten och kan ej överlåtas till utländska intressen. Sverige ska utöka den inhemska spannmålsproduktionen och köttproduktionen för att i ett krisläge vara självförsörjande. De gamla kristidslagren ska successivt uppbyggas igen då sannolikheten för framtida konflikter är stor. Försvaret ska förstärkas och eventuellt bör kärnvapen infogas i den svenska arsenalen då detta avskräcker eventuella fiender.
Viktigast av allt är ändå stärkandet av den svenska kulturen och särarten, samt bevarandet av det svenska språket. För att eventuellt erhålla svenskt medborgarskap för utlänning gäller att fullt ut behärska det svenska språket samt förstå svenska normer och värderingar. Vår särart har genom hårt arbete och solidaritet mellan medborgarna skapat en modern välfärdsstat av ett efterblivet jordbruksland. Vi har frambringat lysande forskare och en egen industri kapabel att tillverka bilar, flygplan och båtar. För att låna Trumps mantra, "Vi ska göra Sverige stort igen". Vi ska inte längre finna oss i Bryssels överstatlighet eller FN:s Agenda 21. Inga svenska politiker ska tillåtas verka i det svenska parlamentet och samtidigt vara medlemmar i globalisternas organisationer (Bilderbergruppen, Trilaterala kommissionen), likaså ska antalet invandrare kraftigt minskas i partierna för att undvika infiltrering av islamister och liknade element.
Finns bara viljan finns kraften att ta tillbaka Sverige och göra landet till en exklusiv nation för svenskar så som den var en gång för inte så länge sedan. Vi har nu kunnat konstatera att en homogen stat är att föredra framför en mångkulturell. Med mångkulturen kom polarisering, splittring och en ökad kriminalitet. På sikt ska partiet "Svenskt hem" sträva mot att bli den enda politiska rörelsen i Sverige. Vi ska bli den folkrörelse som socialdemokraterna var en gång. Mottot ska vara "Sverige och svenskarna först". Detta innebär att allt U-landsbidrag dras in och SIDA läggs ner. Samtidigt avvecklar vi alla våra kontakter med FN och EU som på sikt ska lämnas.
Den dumme svensken associerar ofta FN med dess svenske generalsekreterare Dag Hammarsköld som dog i en flygolycka vid landningen i Ndola Kongo på 1960-talet. Svensken tror FN står för fred och godhet så som han fick höra efter andra världskriget. Måhända hade FN en gång den ambitionen, men idag är FN bara ännu ett av globalisternas verktyg i deras strävan att förvandla världen till en global diktatur.
Allt tal om lika i värdighet, medmänsklighet och solidaritet med de fattiga är bara verbal fernissa för att blanda bort korten. FN har blivit ett verktyg för att tvinga de rika nationerna att ta emot överskottet från barnalstrande dysfunktionella länder i tredje världen. Samma sak med EU, det presenterades också som ett fredsprojekt efter kriget i form av "Kol och stål unionen". Man skulle ha koll på ländernas konsumtion av dessa för vapenindustrin viktiga råvaror.
Idag vet vi att EU är ett projekt för att utplåna de Europeiska suveräna staterna och krossa deras självbestämmande. Bryssel utfärdar den ena efter den andra av drakoniska lagar som inskränker nationernas självbestämmande. De gamla öststaterna gör uppror mot EU då de har Sovjetstatens diktatur i färskt minne. Som väntat försöker det svenska politiska etablissemanget vara bäst i klassen och finner sig i alla dekret som EU och FN utfärdar. Det senaste är att interimsregeringen ska skriva under FN:s migrationsdeklaration.
Den nya världsordningen innebär att alla nationalstater avvecklas och upplöses för att ingå i olika unioner, dessa kommer i slutänden att bilda stommen i den globala diktaturen. En värld, en marknad, en valuta. Kulturella värden får stryka på foten för de finansiella, den ständiga tillväxten är viktigare än allt annat. Mänskligheten betraktas som konsumenter och producenter, man kommer med all säkerhet att införa ett poängsättningssystem likt det i Kina över hela världen. Den framtid som väntar kommande generationer kommer att vara så inrutad och styrd att det kommer att bli ganska meningslöst att vara människa.
Efter att ha tagit del av Barcelona Avtalet så uppenbaras den hemliga agenda som legat bakom horderna av muslimer som vällt in i Europa och den välvillighet som de europeiska staterna visat Saudiarabien när de velat bygga nya moskéer i de europeiska städerna. Själva avtalet är formulerat på ett försåtligt sätt så att det inte rätt ut framgår att Europa ska lägga sig platt för de muslimska kraven. Det gäller att läsa mellan raderna i det som vid första ögonkastet framstår som ett bilateralt avtal på jämbördiga villkor mellan Arabförbundet och Medelhavsstaterna.
Upptakten till det hela var arabförbundets beslut att höja råoljepriset 1973 efter att ha förlorat två krig mot Israel och en sjunkande dollarkurs. De som var med då minns säkert köerna utanför bensinstationerna och den effekt det höjda oljepriset fick på ekonomierna i väst. EG började 1974 förhandlingar med de Arabförbundet och detta mynnade ut i Barcelona Avtalet 1995 där Europa förband sig att ta emot araber som invandrare och visa islam en välvillig inställning (något som inte klart ut framgår av själva avtalet).
Ställ därför frågan till era politiker om de vill säga upp Barcelona Avtalet och lämna EU.
För att fördjupa er i ämnet kan ni läsa på denna utmärkta sida, Rosa Traktorn som ger en bra sammanställning av problematiken. Söker ni på Barcelonaavtalet får ni en massa träffar om sambandet mellan detta och massinvandringen av muslimer.