Avslöjandet att UD valde att tiga istället för att delge omvärlden det SS-Obersturmführer Kurt Gerstein delgav ambassadtjänstemannen Göran von Otter om förintelsen under en tågresa 1942 visar vilken undfallenhet den socialdemokratiskt ledda samlingsregeringen visade gentemot Nazityskland. Gerstein själv var djupt chockad över de brott hans land och folk var inblandade i och ville att det neutrala Sverige skulle delge omvärlden information om massavrättningarna av människor i de tyska koncentrationslägren.
Som ansluten till SS sanitetsavdelning hade Gerstein i uppdrag att inhandla substansen Zyklon B som framställdes av två firmor, Degesch och Tesch und Stabendorf båda knutna till I G Farben. Degesch som står för Deutsche Gesellschaft für Schädlingsbekämpfung ägdes till 42,5% av Degussa, Deutsche Gold- und Silber-Scheide-Anstalt som bland annat tog hand om det tandguld man plundrade judarna på efter att de avlivats. Dessa firmor både tillhandahöll det medel som användes vid avlivandet samt tog hand om det av värde som fanns att utvinna av kvarlevorna, snacka om cynism.
Genom sin verksamhet fick Gerstein en ingående insyn och vetskap om vad som pågick i lägren i öst. Som djupt troende kristen hamnade Gerstein i själsnöd och ansåg sig förpliktigad att delge omvärlden och det tyska folket vetskapen om vad som pågick. Detta fick honom att kontakta svensken Göran von Otter som arbetade på svenska legationen i Berlin och vädja till honom att vidarebefordra informationen till omvärlden för att få ett stopp på massmorden.
På legationen i Berlin visade man inget större intresse och menade att istället för att brevledes informera UD i Stockholm skulle von Otter själv flyga till Stockholm och muntligen delge UD. Efter några månader kom von Otter på ett flyg till Stockholm och kunde delge UD den detaljerade information Gerstein delgett honom. Istället för att informera pressen och omvärlden valde den socialdemokratiskt ledda samlingsregeringen att lägga locket på med motiveringen att "detta var redan internationellt känt". Ännu en lögn, då omfattningen av massmorden i lägren i Polen var en av de mest bevarade statshemligheterna i Tyskland vid denna tid.
Det parti (s) som idag kallar andra partier för rasistiska med nazistiska rötter var själv delaktiga till att försvåra för judar att fly till Sverige genom sin uppmaning till tyskarna att stämpla alla judars pass med ett stort rött J samt underlät att informera omvärlden om omfattningen av de massmord man börjat bedriva 1942. Hade informationen fått internationell spridning hade förmodligen nazisterna fått kalla fötter och blivit rädda att tyska folket skulle få vetskap om vad som pågick vilket kunde ha lett till protester från främst kyrkligt håll.
För den socialdemokratiskt ledda regeringen var det viktigare att upprätthålla goda förbindelser med Tyskland och fortsätta med den omfattande järnmalmsexporten som bland annat betalades med det guld man utvann ur de avlivade judarna.
Att som dagens socialdemokrater gömma sig bakom floskler som: "vi hade en samlingsregering" är bara snömos. Socialdemokraten Per Albin Hansson var statsminister och alla de tunga regeringsposterna innehades av socialdemokrater, så ytterst var socialdemokraterna skyldiga till den politik som fördes. Efter kriget försökte man gömma sig bakom aktioner som Folke Bernadottes vita bussar en humanitär insats som huvudsakligen kom skandinaviska judar till del. Sverige gjorde en 180 graders gir klockan fem i tolv för att framstå som de goda i de allierades ögon.
1944 flög kabinettssekreterare Erik Boheman tillsammans med en av bröderna Wallenberg på ett hemligt uppdrag till London där de skulle förhandla om Sveriges roll efter kriget. Från de västallierades håll var man då ganska klara med den konfrontation som skulle komma med Sovjetunionen då kriget i Europa var vunnet. Sverige ville så klart ställa sig på de västallierades sida för att inte komma i samma situation som Finland som för att behålla sin frihet var tvungna att teckna ett vänskapsavtal med Sovjet.
Efter kriget gjorde Sverige allt för att sopa sitt smutsiga byk under mattan. Man kom med krystade förklaringar till varför man tvingades godkänna den s.k permittenttrafiken av tyska soldater genom Sverige med järnväg. Denna började redan i april 1940 då Hitler kallade till sig den svenske marinchefen Fabian Tamm och krävde att ett tåg med 30 vagnar med förnödenheter samt medförande 40 sjukvårdare skulle få passera genom Sverige för att bistå general Edouard Dietls inneslutna trupper i Narvik. Järnvägstrafiken med tyska trupper och vapen genom Sverige fortsatte sedan under större delen av kriget fram till dess svenska regeringen insåg att tyskarna skulle förlora kriget. Genom den svenska exporten av järnmalm till den tyska rustningsindustrin förlängdes kriget säkert med minst ett år.
Det hade varit klädsamt om Löfven och hans obildade anhang hade läst på sin nutidshistoria lite bättre och sopat rent framför den egna dörren innan man börjar kasta skit på politiska motståndare. Ett parti som varit med om att lagstifta om inrättandet av ett rasbiologiskt institut samt lagstiftat om tvångssterilisering av personer med oönskade arvsanlag, en verksamhet som inte upphörde förrän 1976. Vidare spelade den socialdemokratiskt ledda samlingsregeringen under täcket med Nazityskland ända framtill 1943 - 44. Den svenska polisiära säkerhetstjänsten hade intima kontakter med Gestapo ända fram till krigsslutet. Historielöshet är vad som präglar svenskarna.
”Det är min övertygelse, att det moderna samhället nog måste principiellt tillerkännas en rätt att även släcka ett liv. Jag antar, mina herrar, att vi en gång, kanske icke i en så avlägsen framtid, inom samhället tvingas taga under övervägande att släcka sådana liv, som bestå i ohjälpliga och vanskapta idioter och som från början äro dömda att vara samhället till en börda och alla andra och sig själva till förbannelse. En sådan utväg får naturligtvis tänkas hållas öppen. Vid tanken på en hel del av dessa olyckliga, icke mänskliga varelser ens, som hava kommit till världen med en från början slocknad intelligens och egentligen leva på djurets stadium, kan samhället naturligtvis icke frånkänna sig principiellt rätten att kunna taga liv…”
Sagt av socialdemokraten Arthur Engberg 1921.
Detta var precis vad nazisterna tillämpade knappt 20 år senare då de sjösatte sitt eutanasiprogram, som gick ut på att med kolmonoxid gas avliva alla utvecklingsstörda i Tyskland.
Den där Stefan Löfven ska bara hålla sin käft om rasistiskt parti med nazistiska rötter, så länge hans eget parti inte gjort upp med sitt förflutna.
Chefen för SS Heinrich Himmler flydde kanske till Sverige med hjälp av greve Folke Bernadotte och de vita bussarna i samband med de förhandlingar om frigivande av judar ur Neuengame konsentrationslägret utanför Hamburg. Den man som begick självmord med en cyanidampull på Ülzenerstrasse 31A i Lüneburg den 22 maj 1945 var med största sannolikhet inte Heinrich Himmler utan en dubbelgångare vid namn Heinrich Hitzinger vars familj hölls som gisslan (sippenhaft) av pålitligt folk från SS och polisen. Efter självmordet företog britterna ingen obduktion där man jämförde den dödes tänder med tandkort från Himmlers tandläkare doktor Hugo Blaschke i Berlin inte heller hade man fingeravtryck. När ryssarna ville inspektera kroppen fick de besked av sina brittiska allierade att man redan begravt kroppen. Hela dödsfallet är omgärdat av ett schabbel som får den insiktsfulle att misstänka att engelsmännen ville få hela historien ur världen så snabbt som möjligt. Den enda identifikation man gjorde var att jämföra bilder på Himmler med den döde.
Förutom detta så gick själva gripandet till på ett högst misstänkt sätt. Himmler skulle med sina två adjutanter Heinz Macher och Werner Grothmann passera en bro bevakad av britterna, detta trots att man kunde passera vattendraget genom att vada över det en bit bort från den bevakade bron vilket de flesta boende i trakten gjorde. Trion greps omedelbart av britterna och fördes till en provisoriskt fångläger som man upprättat. Trion uppträdde iklädda uniformer från från Geiheme Feldtpolizei, den hemliga fältpolisen, ett truppslag som de allierade höll utkik efter då de ägnade sig åt att lyncha soldater som kommit från sina förband. Knappast ett truppslag man valt om man ville passera obemärkt. Efter ett inledande förhör av "Himmler" tog denne av sig en svart ögonlapp och satte på sig ett par glasögon och sade tyst "Jag är Heinrich Himmler". Han fördes då till Montgomerys underrättelse högkvarter i en villa på Ülzenerstrasse 31A i Lüneburg där han då läkaren ville undersöka hans mun vände bort ansiktet och bet sönder en giftampull.
Himmler hade redan på hösten 1944 insett att kriget var förlorat och börjat förbereda sig på att skaffa sig så goda villkor som möjligt genom att inleda hemliga förhandlingar med Folke Bernadotte om frigivande av skandinaviska judar, fransmän och polacker. Förhandlingarna skedde hos Himmlers massör Felix Kersten på dennes gods Hartzwalde i närvaro av SD chefen Walter Schellenberg, doktor Rudolf Brandt och en judisk representant Norbert Masur. Himmler hade även försökt utverka asyl i Schweiz i utbyte att mot pengar sälja 3 500 judar och löfte om asyl för 200 höga nazistledare.
Ingen hade bättre förutsättningar än Himmler att gå under jorden och försvinna då han hade hela SS-apparaten till sitt förfogande. Där fanns tillgång till de skickligaste dokumentförfalskarna samt att han fått tillgång till 40 amerikanska pass in blanco via OSS-chefen Allen Dulles i Schweiz. SS hade ofantliga tillgångar i guld och antikviteter att betala eventuella agenter och medhjälpare. Det är inte alls omöjligt att Himmler lyckades övertala Folke Bernadotte att smuggla ut honom ur Tyskland till Sverige där han obemärkt kunde försvinna tills den värsta jakten på nazister lugnat ner sig. Himmler hade till råga på allt skrutit inför greve Schwerin Von Krosigk vid sitt besök i början av maj 1945 i Flensburg hos Dönitz nya riksregering att: "de kommer aldrig att hitta mig".
Dokumenten kring "Himmlers självmord" är hemligstämplade fram till år 2045 av den brittiska regeringen och förmodligen är mappen lika tom som graven i Lüneburgerheden.
Såg ett program om de stora pyramiderna utanför Kairo och hur man fraktade stenen till Gize-platån från stenbrottet genom att utnyttja Nilens årliga översvämning. Man hade byggt en rad dammar där man med pråmar kunde frakta stenen från Nilen och fram till pyramidbygget. Men hur fick man upp stenen när pyramiden växte på höjden? Man har haft teorier om sand ramper med stora slädar vilket hade krävt enorma muskelkrafter.
Jag funderade ett tag på det där med vatten och kom på idén med en rad slussar. Man bygger stora bassänger där man kan lotsa in pråmar med sin stenlast. Sedan fyller man på bassängen med vatten så att ytan höjs tillsammans med pråmen med sin stenlast. På detta sätt kan man genom att bygga ett antal sådana bassänger eller slussar på varje långsida av pyramiden på ett enkelt sätt lyfta upp stenen till rätt nivå. Bygger man två sådana system intill varandra kan man utnyttja häveffekten så att när man tömmer den högre liggande bassängen så låter man vattnet rinna ner till en lägre benägen bassäng vid sidan om. En sorts dubbel vattentrappa.
Frågan är hur man får vatten i systemet men antingen hade man en massa folk som bar det i ämbar och tömde i efter hand eller så hade man skapat någon form av pump eller hävarm med en hink i ena änden och en motvikt i den andra och utnyttjade det vatten som den översvämmade Nilen gav då man fyllde bassängerna. Bassängerna hade man byggt ända fram till pyramidbygget så vatten fanns nära till hands. Själva slussbassängerna kan ha varit byggda i trä enligt samma princip som de egyptiska båtarna och stadgat upp med sand utanpå.
Detta var bara en idé jag spånade ihop efter att ha sett Vetenskapens värld om pyramiderna. Man får ju räkna på problemet då varje sten väger cirka 2500 kg och det fordras en pråm som kan ta minst en sådan sten och hur mycket vatten denna tränger undan, detta ger minimum djupet på varje vattentrappsteg. Sedan måste väggarna vara så höga så de matchar nästa trappsteg. Vattentäta dörrar var nog inget större problem då man kunde foga plankor i båtarna som var vattentäta. Bara en idé ur min hjärna måndagen den 28 oktober 2019.
Det är en oproportionerlig fokusering på antisemitism och det man kallar "Förintelsen", men man ställer sig aldrig frågan varför? Varför är så många människor världen över är avogt inställda mot judar? Man kan ju inte på fullt allvar tro att allt detta emanerar ur den mytiska historien om Jesus död på korset som skulle kunna tillskrivas judarna. Nä det måste finns mer närliggande skäl, skäl som är förankrade i folkliga föreställningar och erfarenheter.
Judarna spreds över världen då Israel besegrades och templet skövlades och revs år 133 e.Kr och fördrevs från det område som kallades Palestina. Den romerska administrationen deporterade judarna till andra provinser i det romerska imperiet. I många av de länder judarna slog sig ner i förvägrades de rätten att äga och bruka mark så de tvingades till merkantil verksamhet och hantverk. Judarna och även andra semitiska folk har rykte om sig att vara skickliga affärsmän och förhandlare. Denna egenskap har förmodligen förstärkts hos judarna tack vare deras religion och kultur. Under årtusendena som gått sedan de fem Moseböckerna Tora och de andra profeterna skrevs har judiska skriftlärde ägnat oändlig tid till att skärskåda och tolka skrifterna vilket gett upphov till böcker som Talmud och Mischna. I dessa för man ett resonerande som under århundradena vässat judarnas intellekt.
Till judarna negativa egenskaper hör låneverksamhet med ockerräntor, något som kyrkan själv bidrog till då kristna ej tilläts låna ut pengar till ränta. Judarna däremot var ej förhindrade av sin religion att låna ut till icke-judar och kräva ränta. Under medeltiden var det många judar som livnärde sig på utlåningsverksamhet vilket givetvis fick konsekvenser för dem. Idag står det utom allt tvivel att judar har en mycket framskjuten position inom finanssektorn vilket väcker avund och misstro. I många länder framför allt Ryssland drabbades judarna av pogromer där befolkningen gick man ur huse och slog ihjäl judarna. Detta fick många judar att fly västerut till Europa, främst till Polen, Österrike/Ungern och Tyskland. Detta eldade på antisemitismen i dessa länder och i slutet av 1800-talet fanns det många antisemitiska organisationer som ville ha bort judarna ur Europa.
En av de mest framgångsrika judiska finansfamiljerna är huset Rothschild som tog sin start i mitten av 1700-talets Frankfurt am Main på Judengasse där Mayer Amshel startade bank- och växlingsverksamhet. Tack vare kurfursten av Hessen blev Mayer Amshels verksamhet mycket framgångsrik. Han hade fem söner som alla blev involverade i bankverksamheten och som sedan öppnade filialkontor i London, Wien, Neapel. Namnet Rothschild har blivit synonymt med judisk finansverksamhet och de var djupt involverade i Napoleonkrigen där de till en början finansierade båda sidorna i kriget. Rothschild båtar gick fullastade med gud över Engelska kanalen så krigsherrarna kunde avlöna sina soldater.
Idag står det utom allt tvivel att judarna har ett oproportionellt inflytande inom media, underhållning, juridik och finanssektorn. Detta sticker givetvis i ögonen på folk och har gett upphov till excesser som de i Tyskland under nazistperioden men även i Polen och Ryssland. Under hyperinflationen i mellankrigstidens Tyskland köpte judar upp en stor del av fastighetsbeståndet med utländskt kapital som de lånade av judiska vänner och släktingar utomlands. Allt sådant fick naturligtvis vanligt folk att få en negativ attityd till judar i största allmänhet. Även här i Sverige rådde antisemitiska stämningar på 1930-talet och familjen Bonnier fick stå symbol för detta då de redan då ägde en stor del av media i Sverige. Sanningen är väl att ett fåtal judars girighet och makthunger fick majoriteten av judar att få en stämpel på sig som opålitliga, giriga och framför allt främmande för den inhemska kulturen.
Judarna är ett av de få folken som genom årtusendena lyckats behålla sin religion, kultur och tradition trots försök att assimilera dem och få dem att konvertera till kristendomen. Detta har skapat en rik boklig skatt genom århundradena i form av bland annat de kabbalistiska böckerna Sefer ha-Zohar, Sefer Jezira, Schi´ur Koma och Sefer bahir alla avhandlar den judiska mystiken. Inom den judiska mystiken är det främst 1:a Moseboks beskrivning av skapelse akten Ma`asse Bereschith och Hesekiels syn av Guds vagn Merkaba som sysselsatt de judiska skriftlärda mystikerna men även den aporifiska skriften Hanoks bok och dess beskrivning av hechalot, de himelska salarna.
Genom kristendomen har judarna fått en särställning som Guds utvalda folk något de inte varit sena att utnyttja. Vilket annat folk skulle kunna hävda att ett landområde är deras med hänvisning till att Gud givit dem det? Ingen ifrågasätter heller judarna rätt att hålla sin kultur och religion fri från främmande inflytande samt hålla sitt blod rent. Det finns otäcka fraktioner bland främst de ortodoxa judarna att det judiska folket är satta av Gud att styra över alla andra folk på jorden. I 5:e Mosebok 28:13 kommer detta till uttryck.
Allt detta sammantaget leder obönhörligt till att skapa negativa attityder hos andra folk som kommer i kontakt med judar. Jag minns själv när jag år 1985 träffade en israelitisk jude och sa till honom att jag tänkte lära mig hebreiska, varpå han argt replikerade att det skulle jag inte alls för det var bara förbehållet åt judar att kunna hebreiska. Judar har en herrefolk mentalitet som är rätt störande. När man idag ser hur den israeliska staten bär sig åt mot palestinierna så förstår man att det finns något mycket sjukt hos detta folk. Likaså när man ser de ultraortodoxa judarna i sina svarta kaftaner med bönesjalen hängande ut med sina fyra tofsar och tinninglockarna sticka ut under den bredbrättade svarta hatten och det toviga långa skägget. Det är något otidsenligt och främmande över dem, speciellt när man ser dem i Amsterdams eller Rotterdams diamantförsäljningsdistrikt. I mångt och mycket har judarna sig själva att skylla.