Igår såg jag på SVT "Vetenskapens värld" koralldöden på Stora barriärrevet, genom att haven blivit varmare så stöter koralldjuren ut de alger de lever i symbios med. Detta får till följd att korallerna vitnar, bleknar och så småningom dör. Man har gjort försök att få fram korsningar av koraller som klarar det varmare klimatet i haven.

Idag läser jag på Text-TV att på 40 år har 60 procent av arterna av ryggradsdjur försvunnit från jorden, om utvecklingen fortsätter kommer inom två år att två tredjedelar av ryggradsdjuren vara borta för alltid. 

Denna negativa utveckling kan uteslutande tillskrivas människan och hennes civilisation som är uppbyggd på en ständig ekonomisk tillväxt. Detta har fått till följd att man huggit ner stora arealer regnskog främst i Syd- och Mellanamerika, men även i Afrika. Denna skövling av världens regnskogar beror på det ökade antalet människor, på de 40 år som gått sedan 1978 till dags dato har mänskligheten ökat från 4,2 miljarder till över 7,5 miljarder.  

Sett ur ett universellt och planetärt perspektiv är detta en katastrof, men kanske en logisk följd av att en art når en högteknologisk nivå och baserar hela sin filosofi och livsinriktning på att berika sig materiellt oavsett vilka följder detta får för miljö, klimat och andra arter. Man kan se ett klart samband mellan minskad andlighet i takt med ökad teknologisk utveckling och forskning, människan drabbas av en form av hybris och ser sig själva som gudar. Den ödmjukhet som som präglade människorna under forntiden och antiken inför naturens storhet är nästan helt försvunnen. Större delen av dagens mänsklighet lever i urban miljö där de är helt avskärmade från natur och djur. De flesta av dagens människor bryr sig inte om att världens vilda ryggradsdjur håller på att försvinna, de är mer intresserade av att glo ner i sin mobiltelefon.

Kanske är liv i universum vanligare än vi tror men högre livsformer som utvecklar en teknologi väldigt sällsynta på grund av den inneboende destruktivitet de tycks besitta. Ända sedan de första civilisationerna uppstod på vår jord så har man också strävat i att förbättra och uppfinna nya vapen. Vi tog hästen i vår tjänst och byggde lätta stridsvagnar för att sedan när vi upptäckt metallerna skapade rustningar och bättre vapen. Vi skapade katapulter och 400 f. Kr. uppfann grekerna ballistan som sköt iväg stora spjut, det var den tidens fältkanon. Under de två världskrig som under 1900-talet drabbade mänskligheten formligen exploderade innovationskraften när det gällde nya vapen och destruktivitet. Vi vet alla att det sista av dessa krig avslutades med att två kärnvapen släpptes över två städer. 

Nästa stora krig som drabbar denna planet kommer förmodligen att utplåna mänskligheten fullständigt. De få som eventuellt överlever kommer att tyna bort på grund av de genetiska skador de får genom den radioaktiva strålningen. Redan nu hotas människans fortplantningsförmåga genom de kemiska substanser och gifter vi skapat. Få människor inser hur ömtålig och känslig vår planet och vår art är. De flesta av oss är fullt upptagna med att jaga pengar och materiellt överflöd. I och för sig inget nytt då detta har präglat människan sedan de första civilisationerna. 

Det känns lite vemodigt och tragiskt att man redan under sin egen livstid är tvungen att kunna upplysa den yngre generationen att när jag var barn fanns det vilda djur som nu inte finns längre på grund av människans dårskap.